EU förnyar sanktionerna mot Ryssland och förbereder ny omgång åtgärder

Med befintliga restriktioner förlängda till januari 2026 ser Bryssel nu fram emot ett hårdare 18:e sanktionspaket riktat mot Rysslands skuggflotta och energiexport

Bryssel – Europeiska unionen har formellt förnyat sina sanktioner mot Ryssland med ytterligare sex månader, vilket innebär att de restriktiva åtgärderna förlängs till slutet av januari 2026. Beslutet, som bekräftades på måndagsmorgonen av EU:s utrikesråd genom ett skriftligt förfarande, följer på en vecka av interna diskussioner och ett samförstånd som nåddes vid förra veckans toppmöte mellan de 27 medlemsländerna.

Åtgärden säkerställer kontinuiteten i de 17 sanktionspaket som redan är på plats sedan februari 2022, då Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina. De nuvarande sanktionerna, som ursprungligen skulle ha löpt ut den 31 juli, omfattar omfattande restriktioner som riktar sig mot Rysslands ekonomi, finanssektor samt nyckelpersoner och enheter med koppling till Kremls krigsinsatser.

Enighet bland tysta meningsskiljaktigheter

Trots tidigare tveksamheter från länder som Ungern och Slovakien – som båda historiskt sett har uttryckt reservationer mot EU:s straffstrategi gentemot Moskva – fanns det inget motstånd mot förnyelsen den här gången. Även dessa mer motvilliga medlemmar avstod från att blockera förfarandet, vilket signalerade ett sällsynt ögonblick av enighet i vad som annars har varit en splittrad och utvecklande debatt om hur man ska hantera Kreml.

De förnyade åtgärderna innebär bl.a. att frysningen av tillgångar på cirka 210 miljarder euro som tillhör den ryska centralbanken bibehålls. Dessa medel är fortfarande immobiliserade inom EU-jurisdiktioner och förvaras främst via Euroclear, ett Brysselbaserat företag för finansiella tjänster. Ödet för dessa tillgångar är fortfarande en stor tvistefråga, med juridisk och politisk osäkerhet kring förslag om att konfiskera dem helt och hållet eller omfördela de vinster de genererar till återuppbyggnaden av Ukraina.

Ögon på det 18:e sanktionspaketet

Förlängningen av de befintliga sanktionerna innebär att status quo bevaras, men EU:s tjänstemän arbetar redan på en ny, mer aggressiv omgång sanktioner. Det 18:e sanktionspaketet, som för närvarande håller på att utarbetas i Bryssel, väntas lägga stort fokus på att avveckla Rysslands så kallade ”skuggflotta” – ett hemligt nätverk av fartyg som används för att kringgå internationella restriktioner för oljeexport – och ytterligare skärpa kontrollen av rysk energiexport.

Enligt EU-källor avvaktar EU-kommissionen med det formella införandet av paketet till efter ett viktigt bilateralt möte mellan kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och Slovakiens premiärminister Robert Fico. Fico har uttryckt oro för hur de skärpta sanktionerna kommer att påverka landets gasförsörjning, med tanke på Slovakiens pågående beroende av rysk energiimport.

Denna försening belyser den balansgång som EU måste utföra: att upprätthålla trycket på Moskva och samtidigt tillgodose de mer sårbara medlemsländernas oro för energisäkerheten.

Ett splittrande förslag: Sänkning av oljepristaket

Ett av de mest kontroversiella inslagen i det kommande sanktionspaketet är en potentiell sänkning av pristaket på rysk råolja – en åtgärd som ursprungligen infördes av G7-koalitionen för att begränsa Moskvas intäkter utan att störa de globala oljemarknaderna.

Denna idé står dock inför betydande hinder. Eftersom oljepristaket är ett G7-ledt initiativ skulle varje justering kräva konsensus bland alla G7-medlemmar. Det finns enligt uppgift en växande skepsis bland nyckelaktörer, inklusive i USA, särskilt med tanke på det politiska klimat som omger Vita huset under Donald Trumps ledning. Även inom EU är vissa medlemsländer försiktiga med att se över taket, eftersom de fruktar oavsiktliga konsekvenser för de globala energipriserna och sina egna ekonomier.

Strategiskt tålamod eller avtagande momentum?

EU:s beslut att förnya sanktionerna sänder ett tydligt budskap om att EU står fast vid sitt åtagande att stödja Ukraina och upprätthålla trycket på Ryssland. De långsamma framstegen med att slutföra det 18:e paketet och bristen på samförstånd om viktiga delar väcker dock farhågor om blockets långsiktiga enighet och uthållighet.

Två år in i kriget befinner sig EU:s sanktionsstrategi i ett kritiskt läge. De befintliga åtgärderna har visserligen ansträngt Rysslands ekonomi, men de har inte lyckats ändra Kremls kurs. Frågan är nu om de kommande åtgärderna kommer att medföra nya strategiska påtryckningar – eller om politisk tvekan kommer att försvaga deras effektivitet. Medan konflikten fortsätter och den globala uppmärksamheten riktas mot andra geopolitiska brännpunkter står EU inför ett test av både sin beslutsamhet och sin förmåga att agera kollektivt i en tid av långvarig kris.

Alessandro Fiorentino