Europa står inför en historisk demografisk vändpunkt då EU:s befolkning förväntas minska med 50 miljoner fram till år 2100

I en ny rapport från Europeiska kommissionen varnas för att sjunkande födelsetal, en snabbt åldrande befolkning och en krympande arbetskraft kommer att omforma Europeiska unionen under flera generationer, trots längre förväntad livslängd och fortsatt invandring.

Europeiska unionen står inför en av de mest betydande demografiska förändringarna i sin moderna historia. Enligt Europeiska kommissionens tredje rapport om demografiska förändringar, som publicerades av Gemensamma forskningscentret den 14 juli, förväntas EU:s befolkning nå sin historiska topp inom bara några år, innan den går in i en decennielång nedgång som kan komma att förändra kontinentens ekonomi, arbetsmarknad, hälso- och sjukvårdssystem samt socialpolitik i grunden.

Rapporten förutspår att EU:s befolkning, som för närvarande uppskattas till 450,6 miljoner människor, kommer att öka något till 453,3 miljoner år 2029, vilket är den högsta nivån som någonsin uppmätts. Från och med då vänder dock trenden. År 2050 förväntas unionens befolkning ha minskat till omkring 445 miljoner, för att sedan sjunka ytterligare till cirka 398,8 miljoner vid slutet av seklet – en minskning med nästan 50 miljoner människor, eller ungefär 11,7 %, vilket innebär att Europas befolkning återgår till nivåer som senast sågs under 1970-talet.

Även om den demografiska utvecklingen har pågått gradvis i årtionden visar de nya prognoserna att de kommande årtiondena kommer att präglas av en acceleration av två parallella trender: européerna lever längre än någonsin tidigare, samtidigt som betydligt färre barn föds.

En av rapportens mest uppmuntrande slutsatser gäller den förväntade livslängden. Under det senaste århundradet har förbättringar inom hälso- och sjukvården, medicinska framsteg, utbildning, kost, levnadsstandard samt minskad spädbarnsdödlighet dramatiskt ökat livslängden på hela kontinenten. Sedan 1960-talet har den förväntade livslängden ökat med ungefär två år per årtionde.

Enligt kommissionens prognoser kommer den förväntade livslängden vid födseln – som beräknas uppgå till 81,5 år år 2024 (84,1 år för kvinnor och 78,9 år för män) – att fortsätta öka stadigt. År 2100 förväntas kvinnor leva längre än 90 år i alla EU:s medlemsstater, medan männen enligt prognoserna i genomsnitt kommer att uppnå en livslängd på minst 86 år.

Även om detta utgör en av Europas största framgångar inom folkhälsan medför det samtidigt betydande politiska utmaningar. I slutet av seklet kommer nästan var tredje europé att vara 65 år eller äldre, jämfört med ungefär var femte idag. Denna dramatiska åldrande av befolkningen kommer att sätta allt större press på hälso- och sjukvården, pensionssystemen, den långvariga vården och de offentliga finanserna i hela unionen.

Samtidigt fortsätter Europa att uppleva en ihållande nedgång i antalet födslar. Rapporten visar att fertiliteten har sjunkit nästan oavbrutet sedan andra halvan av 1960-talet. EU noterade sitt högsta antal födslar 1964, då cirka 6,8 miljoner barn föddes.

Sedan dess har antalet födslar minskat stadigt, trots enstaka tillfälliga uppgångar. Det årliga antalet födslar sjönk till 4,36 miljoner år 2002, återhämtade sig kortvarigt till 4,68 miljoner år 2008 och uppvisade en måttlig uppgång åren 2014, 2016, och 2021, men fortsatte slutligen sin nedåtgående trend och nådde endast 3,55 miljoner födslar år 2024.

Den underliggande fertilitetsnivån ger en lika utmanande bild. Demografer anser i allmänhet att 2,1 barn per kvinna är den ersättningsnivå som krävs för en stabil befolkning utan invandring. I dag når dock ingen EU-medlemsstat upp till den tröskeln.

I hela unionen steg det totala fertilitetstalet något från 1,43 barn per kvinna år 2001 till 1,57 år 2010, innan det återigen sjönk. Efter flera mindre fluktuationer sjönk fertiliteten till 1,46 år 2022 och nådde endast 1,34 år 2024, vilket är en av de lägsta nivåerna som uppmätts i Europa.

Även om kommissionen räknar med att fertiliteten kommer att återhämta sig något under de kommande decennierna, tyder prognoserna på att den kommer att ligga långt under reproduktionsnivån under hela detta århundrade, vilket innebär att den naturliga befolkningsminskningen sannolikt kommer att fortsätta.

Migration, som ofta ses som en möjlig lösning på Europas demografiska utmaningar, kommer endast delvis att motverka dessa trender.

I rapporten konstateras att Europeiska unionen förväntas förbli ett attraktivt mål för internationella migranter. En fortsatt invandring kommer utan tvekan att bidra till att bromsa den demografiska nedgången och minska den akuta bristen på arbetskraft. Forskarna drar dock slutsatsen att migration i sig inte fullt ut kan kompensera för de strukturella effekterna av en ihållande låg fertilitet och en åldrande befolkning.

Migrationen påverkar främst befolkningens totala storlek snarare än dess långsiktiga åldersstruktur. Dessutom anpassar sig invandrarnas barn i allmänhet till samma fertilitetsmönster som gäller i de länder där de bosätter sig, vilket innebär att den demografiska påverkan avtar med tiden.

Den kanske mest omedelbara ekonomiska konsekvensen kommer att vara den krympande arbetskraften. Enligt de prognoser från Eurostat som citeras i rapporten beräknas EU mellan 2025 och 2050 förlora i genomsnitt 1,2 miljoner personer i arbetsför ålder varje år – det vill säga personer i åldern 15 till 64 år. Utan invandring skulle den årliga minskningen nästan fördubblas till cirka 2,4 miljoner personer, vilket illustrerar både invandringens betydelse och dess begränsningar när det gäller att hantera den demografiska nedgången.

Resultaten understryker det alltmer akuta behovet av samordnade EU-åtgärder som stöder familjer, uppmuntrar till ökat deltagande på arbetsmarknaden, främjar ett hälsosamt åldrande och ökar produktiviteten genom innovation och teknik. Europas demografiska framtid kommer inte att avgöras av en enda lösning, utan av en kombination av ekonomiska reformer, sociala satsningar, familjevänliga åtgärder och en välstyrd invandring.

I takt med att Europeiska unionen närmar sig sin demografiska topp står beslutsfattarna inför en avgörande utmaning: att anpassa Europas institutioner till en framtid där färre människor måste försörja en äldre befolkning som lever längre. De beslut som fattas under de kommande decennierna kommer inte bara att forma kontinentens ekonomiska konkurrenskraft utan också hållbarheten i Europas sociala modell för kommande generationer.

Alessandro Fiorentino