Subscribe
Eurostats uppgifter för 2013-2024 visar på stadiga framsteg när det gäller att minska utsläppen inom de flesta sektorer, även om rörlighet och byggverksamhet fortsätter att öka
Utsläppen av växthusgaser som genereras av EU:s ekonomi har minskat kraftigt under det senaste decenniet, vilket bekräftar att EU rör sig – om än ojämnt – mot sina klimatmål. Enligt de senaste uppgifterna från Eurostat uppgick de totala utsläppen från ekonomiska aktiviteter och hushåll till 3,3 miljarder ton koldioxidekvivalenter 2024. Detta motsvarar en minskning med 1 procent jämfört med 2023 och en mycket mer betydande minskning med 20 procent jämfört med 2013, vilket markerar en betydande strukturell förändring i Europas utsläppsprofil.
Den långsiktiga trenden återspeglar den kombinerade effekten av klimatpolitik, teknisk innovation, förändringar i energiproduktionen och, i viss mån, förändrade konsumtionsmönster. Bakom huvudsiffrorna döljer sig dock en mer komplex bild, med betydande skillnader mellan olika sektorer. Medan energi-, industri- och tjänstesektorerna har gjort betydande framsteg när det gäller att minska utsläppen, sticker transport- och byggsektorn ut som ihållande och växande källor till växthusgaser.
Under perioden 2013-2024 var det energisektorn som stod för den absolut mest dramatiska utsläppsminskningen. Eurostat rapporterar en minskning med 49%, vilket motsvarar 512 miljoner ton koldioxidutsläpp som undvikits. Minskningen återspeglar den gradvisa utfasningen av fossila bränslen i kraftproduktionen i hela EU, som drivits på av utbyggnaden av förnybara energikällor, utfasningen av kol i flera medlemsländer och förbättringar av energieffektiviteten. Omställningen av energimixen har varit en hörnsten i EU:s klimatstrategi, och uppgifterna tyder på att denna insats ger konkreta resultat.
Andra sektorer har också bidragit på ett meningsfullt sätt till den totala minskningen. Utsläppen från gruvor och stenbrott minskade med 37% mellan 2013 och 2024, vilket motsvarar en minskning med 25 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Tillverkningsindustrin, som traditionellt är en av de mest utsläppsintensiva delarna av ekonomin, minskade sina utsläpp med 18%, eller 146 miljoner ton. Tjänstesektorn noterade en minskning med 14%, motsvarande 36 miljoner ton. Tillsammans pekar dessa minskningar på ett brett skifte mot renare produktionsprocesser, förbättrad effektivitet och i vissa fall strukturella förändringar i Europas ekonomi.
Men alla sektorer rör sig inte i samma riktning. Inom transport och lagring har utsläppen ökat med 14% under elvaårsperioden, vilket motsvarar en ökning med 57 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Detta gör transporter till den enskilt största bidragande faktorn till utsläppsökningen bland alla ekonomiska aktiviteter. Trenden återspeglar fortsatt tillväxt inom vägtransporter, flyg och logistik, samt den långsamma takten i elektrifieringen och införandet av alternativa bränslen inom tunga transporter. Trots strängare fordonsstandarder och investeringar i järnväg och kollektivtrafik har den totala efterfrågan på mobilitet fortsatt att öka, vilket motverkar effektivitetsvinsterna.
Byggsektorn har också gått emot den bredare nedåtgående trenden. Utsläppen från byggsektorn ökade med 6 % mellan 2013 och 2024, vilket motsvarar cirka 3 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Ökningen är kopplad till en ihållande byggaktivitet i hela EU, som drivs av urbanisering, infrastrukturinvesteringar och efterfrågan på bostäder. Även om energieffektivitetsstandarderna för byggnader har förbättrats är sektorn fortfarande starkt beroende av koldioxidintensiva material som cement och stål, och framstegen med att minska koldioxidutsläppen från dessa insatsvaror har gått långsammare.
Utöver de absoluta utsläppen lyfter Eurostat fram en annan viktig indikator: utsläppsintensiteten, som mäter utsläppen av växthusgaser i förhållande till den ekonomiska aktiviteten. Mellan 2013 och 2024 minskade EU:s utsläppsintensitet med 34 procent, vilket tyder på att ekonomin har blivit betydligt mindre koldioxidintensiv samtidigt som den har fortsatt att växa. Denna frikoppling av utsläppen från den ekonomiska produktionen är ett centralt mål för EU:s klimatpolitik och ett viktigt mått för att bedöma den långsiktiga hållbarheten.
Resultaten varierar dock stort mellan medlemsländerna. Estland uppvisade den största minskningen av utsläppsintensiteten, 64%, följt av Irland med en minskning på 50% och Finland med 44%. Italien noterade en minskning med 29%, vilket i stort sett är i linje med EU-genomsnittet men lämnar utrymme för ytterligare förbättringar. Dessa skillnader återspeglar nationella energimixar, industristrukturer och politiska val, samt utgångsläget 2013.
Sammantaget ger Eurostats siffror en bild av stadiga framsteg som dämpas av strukturella utmaningar. EU har lyckats minska utsläppen betydligt under de senaste elva åren, särskilt inom energi och industri. Samtidigt visar de ökande utsläppen från transporter och byggsektorn att det är svårt att minska koldioxidutsläppen i sektorer som är nära knutna till vardagslivet, infrastrukturen och den ekonomiska tillväxten. När EU nu ser fram emot mer ambitiösa klimatmål för 2030 och därefter kommer det att vara avgörande att ta itu med dessa eftersläpande sektorer för att upprätthålla och påskynda den nedåtgående utsläppstrenden.
Alessandro Fiorentino