Subscribe
Från smarta policyer till strategiska investeringar fördubblar Italiens tekniska omvandling exporten av högteknologiska produkter och positionerar landet som en ledande europeisk aktör i den digitala ekonomin.
Mellan 2010 och 2024 har Italiens andel av högteknologisk export som andel av BNP nästan fördubblats, från 1,4 procent till 2,7 procent. Denna anmärkningsvärda ökning, som lyfts fram i den senaste rapporten från Centro Economia Digitale (CED) med titeln ”High-Tech Economy: The New Global Competitive Cycle”, markerar en tyst revolution inom Italiens industriella landskap. Mer än en uppsättning siffror representerar den det påtagliga resultatet av en medveten regeringsstrategi som placerade innovation, teknikanvändning och forskning i centrum för den ekonomiska politiken.
CED-rapporten placerar Italiens framsteg inom ramen för ett bredare globalt skifte – framväxten av en högteknologisk ekonomi där konkurrenskraften inte bara beror på produktionskapacitet, utan på hur snabbt nationer kan absorbera och distribuera spetsteknologier som generativ artificiell intelligens, bioteknik, kvantsystem, avancerade material och förnybar energi. I detta nya paradigm spelar regeringarna en avgörande roll när det gäller att bygga upp ett ekosystem där innovation kan frodas – genom att koppla samman företag, den akademiska världen och offentliga institutioner i ett enda, kunskapsdrivet system.
En policystyrd omvandling
Italiens framgångar inom högteknologisk export är ingen slump. Under det senaste decenniet har olika regeringar bedrivit en mer samordnad industripolitik som syftar till att överbrygga traditionella tillverkningsstyrkor med nästa generations teknik. Initiativ som Piano Nazionale Industria 4.0, som senare utvidgades till Transizione 4.0, erbjöd skattelättnader för forskning och utveckling, digital omvandling och automatisering. I kombination med EU:s återhämtningsfonder med inriktning på grön och digital innovation skapade dessa åtgärder en gynnsam miljö för företag att investera, anpassa och utöka sin tekniska kapacitet.
Som ett resultat av detta har Italien sett en utveckling från en tillverkningsbaserad ekonomi till en ekonomi som i allt högre grad kännetecknas av integration mellan forskning, digital infrastruktur och tjänster med högt värde. Regeringens strategiska satsning på offentlig-privat samarbete har också främjat regionala innovationskluster, särskilt inom robotteknik, förnybar energi och avancerade material – sektorer som nu driver en stor del av exporttillväxten.
Styrkan i medelhögteknologi
CED-rapporten lyfter fram en annan utmärkande aspekt av Italiens industriella renässans: styrkan i dess medelhöga teknologisektorer. Italienska företag, som ofta är små eller medelstora men högt specialiserade, har visat en anmärkningsvärd förmåga att omsätta globala innovationer i konkreta tillämpningar. Dessa företag fungerar som ”broar” mellan traditionell produktion och banbrytande innovation – en egenskap som länge har definierat Italiens framgångar inom tillverkningsindustrin.
Även om dessa företag endast genererar cirka 11% av det totala förädlingsvärdet, står de för mer än 70% av de privata FoU-investeringarna. Denna koncentration understryker en nationell modell som värdesätter anpassningsförmåga framför skala och innovation framför storlek – en modell som den statliga politiken avsiktligt har stöttat. Genom att underlätta tillgången till digital infrastruktur, främja teknisk utbildning och minska byråkratiska hinder har den italienska staten skapat förutsättningar för att innovation ska kunna växa fram organiskt ur den industriella strukturen snarare än att påtvingas uppifrån.
Kvantifiering av den ekonomiska effekten
CED-rapporten ger slående ekonometriska bevis för den bredare effekten av tekniska investeringar. I OECD-ekonomierna genererar varje extra dollar i högteknologiskt mervärde i genomsnitt 3,18 dollar i BNP inom tre år. I de europeiska ekonomierna stiger denna multiplikator till 3,9 – nästan tre gånger högre än i lågteknologiska sektorer.
För Italien bekräftar dessa siffror att innovation inte bara är en fråga om prestige eller produktivitet, utan en verklig motor för hållbar tillväxt. Tekniska investeringar har också kopplats till ökad sysselsättning: för varje 10 miljarder dollar i ökat högteknologiskt mervärde skapas cirka 161.000 nya jobb i EU. Detta motsäger den vanliga bilden av att automatisering eliminerar arbete – i stället visar uppgifterna att innovation, i kombination med kompetensutbildning och inkluderande politik, utvidgar arbetsmarknaden och förbättrar jobbkvaliteten.
Att bygga en europeisk teknisk identitet
Den italienska regeringen har också varit en högljudd förespråkare för en mer samordnad europeisk strategi för innovation. Rom stöder en övergång från incitament på utbudssidan (finansiering av forskningsprojekt) till en politik på efterfrågesidan som påskyndar införandet av teknik inom olika branscher och offentliga tjänster. Detta inkluderar digitalisering av förvaltningar, främjande av innovativ offentlig upphandling och definition av tydliga ”tekniska uppdrag” som styr investeringar mot strategiska mål.
Italien förespråkar dessutom begreppet ”coopetition” – ett konkurrensinriktat samarbete mellan europeiska länder för att dela teknik, fastställa gemensamma standarder och utnyttja mångfalden i industriella ekosystem. I detta sammanhang ger Italiens flexibla och nätverksbaserade industriella bas landet en naturlig fördel.
Vägen framåt
Italiens tekniska uppgång är fortfarande ett pågående arbete, men riktningen är tydlig. Fördubblingen av den högteknologiska exporten är inte bara ett tecken på en statistisk förbättring utan på en strukturell omvandling av ekonomin. Med stark teknisk kompetens, integrerade leveranskedjor och en företagskultur som klarar av snabb anpassning har Italien lagt grunden för en hållbar högteknologisk framtid.
Utmaningen nu är kontinuitet – att upprätthålla konsekventa investeringar i utbildning, forskning och infrastruktur, samtidigt som man ser till att innovationen förblir inkluderande och brett fördelad. Som det konstateras i CED-rapporten beror den tekniska tillväxten inte bara på hur mycket innovation ett land producerar, utan också på hur effektivt det absorberar och sprider den.
Genom en visionär politik, riktade investeringar och ett förnyat partnerskap mellan stat och näringsliv har Italien visat att strategisk styrning kan omvandla potential till framsteg även i ett konkurrensutsatt globalt landskap. Landets högteknologiska renässans är ett bevis på att med rätt blandning av politik, kompetens och ambition kan innovation bli hörnstenen för nationell motståndskraft och tillväxt.
Alessandro Fiorentino