Subscribe
EU förbereder en stor förändring av den finansiella tillsynen i syfte att förena fragmenterade marknader och öka den globala konkurrenskraften
För drygt tio år sedan genomförde Europeiska unionen en historisk överföring av suveränitet genom att anförtro Europeiska centralbanken den centraliserade banktillsynen. Idag överväger EU ett liknande steg – den här gången inom området för övervakning av finansmarknaderna. I december väntas EU-kommissionen lägga fram ett lagförslag som avsevärt skulle stärka befogenheterna för Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (ESMA) och flytta viktiga tillsynsfunktioner från nationella tillsynsmyndigheter till EU-nivå.
Initiativet markerar en kritisk fas i EU:s långvariga ambition att bygga en verklig kapitalmarknadsunion. Trots den gemensamma valutan och årtionden av integrationsinsatser är Europas finansiella landskap fortfarande fragmenterat. Gränsöverskridande investeringar är tillåtna, men de system som stöder handeln – marknadsinfrastrukturer, avvecklingsmekanismer och tillsyn – fungerar fortfarande till stor del inom nationella gränser. Inom EU finns för närvarande 14 clearingmarknader och 32 värdepappersförvarare, varav de flesta ägs av nationella börser och övervakas nationellt. Detta lapptäcke av regler och myndigheter har hindrat framväxten av en enda, djup och likvid europeisk finansmarknad som kan kanalisera kapital effektivt till företag och innovation.
I takt med att den globala konkurrensen hårdnar har kostnaderna för denna fragmentering blivit alltmer uppenbara. Ett harmoniserat regelverk och tillsynssystem ses nu som en förutsättning för att göra de europeiska marknaderna mer attraktiva, särskilt för internationella investerare. Att centralisera tillsynen är dock politiskt känsligt, eftersom det innebär att suveräniteten överförs från nationella tillsynsmyndigheter – som Consob i Italien – till en federal myndighet. För många regeringar innebär detta inte bara en teknisk reform utan en grundläggande förändring av maktbalansen.
Enligt uppgifter som cirkulerar i Bryssel syftar kommissionens kommande förslag till att stärka ESMA:s auktoritet genom att flytta vissa tillsynsbefogenheter från nationella till europeiska händer. Reformen går ut på att skapa en strömlinjeformad styrelse med ansvar för den dagliga tillsynen, kompletterad med ett tillsynsråd bestående av representanter från nationella myndigheter. Rådet skulle behålla möjligheten att utmana ESMA:s viktiga beslut och säkerställa att medlemsländerna förblir involverade i den strategiska tillsynen.
Denna hybridmodell skulle likna strukturer som redan fungerar inom andra områden av EU:s finansiella styrning, t.ex. den gemensamma resolutionsnämnden (SRB), banktillsynsmekanismen (SSM) och den nyligen inrättade myndigheten för bekämpning av penningtvätt (AMLA). ”Vi vill flytta marknadstillsynen mot centrum”, förklarade en högt uppsatt EU-tjänsteman. Men det interna motståndet är fortfarande starkt. Länder som Irland och Luxemburg – viktiga nav för investeringsfonder och finansiella tjänster – fruktar att en ökad centralisering skulle kunna försämra deras konkurrenskraft.
Reformens förespråkare menar att en starkare och mer enhetlig tillsyn skulle öka EU:s trovärdighet i omvärlden. Internationella investerare, menar de, är mer benägna att investera i en marknad som styrs av konsekventa regler och som backas upp av en solid tillsynsmyndighet. ”Att det finns en federal marknadstillsyn i USA hindrar inte Delaware från att vara ett finansiellt centrum, och det tvingar inte heller alla amerikanska banker att ha sitt huvudkontor i New York”, konstaterade samma tjänsteman.
Skepticismen är inte begränsad till finansiella nav. Flera medlemsländer har historiskt sett motsatt sig överföringar av befogenheter i finansiella frågor. Tyskland accepterade t.ex. centraliserad banktillsyn 2012 först när den globala finanskrisen avslöjade svagheter i det egna systemet. I dag, när Berlin står inför en bredare omprövning av sin ekonomiska modell, erkänner delar av etablissemanget att en strukturell förändring av den finansiella tillsynen inte bara kan vara fördelaktig utan även nödvändig.
Samtidigt fortsätter Europas fragmenterade marknad att gynna stora amerikanska banker, som fungerar sömlöst över Atlanten och kan paketera tjänster som europeiska finansinstitut måste upphandla styckevis och delt. Kommissionens förslag innebär också att ESMA:s budget och personalstyrka – för närvarande under 400 anställda – utökas för att återspegla dess bredare ansvarsområden. Förhandlingarna med rådet och Europaparlamentet väntas dock bli en utmaning.
Insatserna sträcker sig långt bortom de tekniska detaljerna i övervakningen. Europas ekonomiska vikt krymper på världsscenen. År 2000 var EU:s ekonomi 95 procent av USA:s; idag är den bara 65 procent. Utan kraftfulla åtgärder visar prognoserna att EU inom tio år kan komma att utgöra knappt hälften av den amerikanska ekonomin. Att stärka ESMA och bygga en verklig kapitalmarknadsunion kanske inte är tillräckligt för att vända denna trend på egen hand – men de kan mycket väl vara nödvändiga steg för att förhindra ytterligare nedgång.
Alessandro Fiorentino