Europa söker en tredje väg: Från AI och sociala medier till en ny allians med Kanada

I Von der Leyens tal om unionens tillstånd skissas en mer självmedveten EU, där strängare regler för teknik, klimatresiliens och försvar kombineras med ett aldrig tidigare skådat förslag om att göra Kanada till unionens första ”associerade medlem”

Europas svar på en alltmer instabil internationell ordning är kanske varken isolering eller beroende, utan en mer ambitiös form av strategisk autonomi. Det var den röda tråden i Europeiska kommissionens ordförande Ursula von der Leyens tal om tillståndet i unionen i Strasbourg på onsdagen, då hon redogjorde för initiativ som sträckte sig från artificiell intelligens och barns tillgång till sociala medier till klimatanpassning, säkerhet och en potentiellt historisk ny relation med Kanada.

I talet beskrevs en Europeisk union som strävar efter större kontroll över de krafter som omformar dess ekonomi och säkerhet. Tekniken var kanske det tydligaste exemplet. Istället för att betrakta artificiell intelligens enbart som en tävling om att utveckla de mest kraftfulla modellerna, menade von der Leyen att Europa bör fokusera på att skapa ekonomiskt och socialt värde genom AI samtidigt som den mänskliga kontrollen bibehålls.

Kommissionens ordförande pekade på områden som hälso- och sjukvård, tillverkningsindustri och jordbruk som sektorer där Europa skulle kunna omvandla AI till en konkurrensfördel. Hennes fokus låg dock på att komplettera snarare än att ersätta: maskinerna bör förbättra människors beslutsfattande istället för att ta bort människor från processen. Hon efterlyste AI som skapar större värde till lägre kostnader och med lägre energiförbrukning, samtidigt som det som hon beskrev som ”mänsklig handlingskraft” bevaras.

Denna strategi förklarar också Bryssels beslutsamhet att reglera tekniken. EU:s AI-lag utgör fortfarande kärnan i regelverket, men von der Leyen efterlyser nu ett utökat internationellt samarbete kring de risker som system med allt större kapacitet medför. Kanada och Storbritannien har pekats ut som potentiella partner i arbetet med att ta fram gemensamma strategier för AI-säkerhet och modellutvärdering.

Samma filosofi – innovation i kombination med skyddsåtgärder – ligger till grund för ett av de politiskt mest betydelsefulla förslagen i talet: strängare begränsningar av minderårigas användning av sociala medier.

Enligt det förslag som presenterades i Strasbourg skulle barn under 13 år inte få ha konton på sociala medier. Barn mellan 13 och 15 år skulle endast ha tillgång via begränsade konton under föräldraövervakning, medan plattformarna skulle få ytterligare skyldigheter att tillhandahålla säkrare miljöer för användare mellan 15 och 18 år. Förslaget följer på månader av debatt om beroendeframkallande plattformsdesign, åldersverifiering och barns utsatthet för skadligt innehåll.

Von der Leyens agenda sträckte sig långt bortom den digitala ekonomin. Efter ännu en exceptionellt varm europeisk sommar föreslår kommissionen en europeisk värmeböljeplan samt en klimatförsäkringsallians. Den senare syftar till att hantera en växande sårbarhet: endast omkring en fjärdedel av katastrofförlusterna i Europa täcks för närvarande av privata försäkringar, vilket gör att regeringarna blir allt mer utsatta när extremväder orsakar stora skador.

Säkerhet håller samtidigt på att bli ett annat område där Bryssel eftersträvar ökad europeisk samordning. Von der Leyen presenterade planer på en europeisk säkerhetsstrategi som delvis är inspirerad av Natos samrådsmekanism, enligt vilken medlemsländerna kan samlas när ett land anser att dess säkerhet eller territoriella integritet är hotad.

Det mest okonventionella förslaget gällde dock ett land utanför Europa.

Med Kanadas premiärminister Mark Carney närvarande vid mötet i Strasbourg som hedersgäst föreslog von der Leyen att Kanada skulle bli EU:s första ”associerade medlem”. Den exakta institutionella innebörden av denna status återstår att definiera, men den politiska inriktningen är tydlig: Bryssel och Ottawa utforskar en relation som är väsentligt djupare än ett konventionellt handelspartnerskap.

Förslaget bygger vidare på det redan omfattande samarbetet mellan EU och Kanada, bland annat CETA och de utökade försvarsförbindelserna, men skulle på sikt kunna omfatta teknik, säkerhet och andra strategiska områden. Det återspeglar också en bredare strävan från båda sidor att stärka samarbetet mellan demokratier i en tid präglad av växande geopolitisk och ekonomisk osäkerhet.

Kina utgör en annan sida av den strategin. Von der Leyen signalerade att dialogen med Peking skulle fortsätta, samtidigt som hon varnade för att Europa förväntar sig konkreta framsteg mot ett mer balanserat ekonomiskt förhållande och är berett att använda de handelsinstrument som står till förfogande.

Sammantaget visar dessa initiativ att EU försöker omdefiniera vad europeisk suveränitet innebär. Det handlar inte längre främst om intern integration. Bryssel ser i allt högre grad självständighet som förmågan att reglera banbrytande teknik, skydda medborgarna, stå emot klimatchocker, stärka den kollektiva säkerheten och bygga partnerskap utanför Europa.

Von der Leyens budskap i Strasbourg var därför inte så mycket en uppräkning av enskilda politiska åtgärder som ett resonemang om makt: i en värld präglad av ökade motsättningar avser EU att minska sina sårbarheter utan att överge samarbetet – och att visa att den europeiska integrationen kan utvidga sitt inflytande långt bortom Europa självt.

Alessandro Fiorentino