Europa kräver klarhet när handelsspänningarna eskalerar

EU bekräftar sitt engagemang för regelbaserad handel i ett läge med förnyat tryck från USA:s tullar

Europeiska unionen befinner sig återigen i turbulenta transatlantiska vatten. Efter en ny upptrappning av de amerikanska tullarna – som ensidigt höjts från 10 till 15 procent av president Donald Trump – kräver Bryssel klarhet, konsekvens och respekt för befintliga avtal. Det handlar inte bara om en höjning med en procentenhet, utan om trovärdigheten i det regelbaserade internationella handelssystem som EU länge har förespråkat.

Europeiska kommissionens budskap är fast och otvetydigt: avtal måste respekteras. ”Ett avtal är ett avtal”, betonade EU-tjänstemännen och uppmanade Washington att ge full klarhet om vilka åtgärder man avser att vidta efter ett beslut i USA:s högsta domstol nyligen. Kommissionen betonade att den rådande osäkerheten inte främjar en ”rättvis, balanserad och ömsesidigt gynnsam” transatlantisk handel och transatlantiska investeringar – principer som båda sidor har lovat att upprätthålla i sin gemensamma förklaring.

EU:s svar återspeglar en dubbel prioritering: att värna om den ekonomiska stabiliteten och samtidigt bevara de diplomatiska kanalerna. EU:s handelskommissionär Maroš Šefčovič har hållit kontinuerlig kontakt med USA:s handelsrepresentant Jamieson Greer och handelsminister Howard Lutnick. Bryssel insisterar på att dialogen fortsätter och att det uttalade målet är tydligt – att sänka tullarna och återställa förutsägbarheten i den transatlantiska handeln.

Men tålamodet i Europa är inte obegränsat.

Inom Europaparlamentet ökar oron. Bernd Lange, ordförande för utskottet för internationell handel, har meddelat att han kommer att föreslå att lagstiftningsarbetet i samband med tullöverenskommelsen mellan EU och USA ska avbrytas tills ett adekvat rättsligt klargörande har lämnats. Lagstiftare från flera politiska grupper, däribland socialdemokrater, gröna och liberaler, kräver en tillfällig frysning av avtalet med motiveringen att Washingtons senaste drag riskerar att undergräva den bräckliga balans som uppnåtts i tidigare förhandlingar.

Den potentiella användningen av EU:s instrument mot tvångsåtgärder – som ibland beskrivs som Bryssels ”bazooka” – är inte längre tabu. Instrumentet är utformat för att motverka ekonomiska påtryckningar från tredjeländer och skulle ge EU möjlighet att vid behov vidta proportionerliga motåtgärder. Även om inget beslut har fattats markerar det faktum att det diskuteras öppet en förändring i tonläget.

Samtidigt är Europa noga med att inte agera impulsivt. Europeiska centralbankens ordförande Christine Lagarde betonade de bredare ekonomiska konsekvenserna och sa att det är ”av grundläggande betydelse att få klarhet i handelsfrågorna”. Marknader mår bra av förutsägbarhet och en långvarig osäkerhet riskerar att dämpa investeringsflöden, stabiliteten i leveranskedjan och inflationshanteringen – områden som redan är under press.

Samordningen mellan EU:s huvudstäder intensifieras. Tysklands förbundskansler Friedrich Merz har påpekat att tullpolitiken är en europeisk angelägenhet, inte en fråga för enskilda medlemsländer, och utlovat en ”mycket tydlig europeisk ståndpunkt”. Frankrikes president Emmanuel Macron har påpekat att demokratier fungerar genom kontroll och balans, och har på ett subtilt sätt lyft fram konsekvenserna av USA:s högsta domstols beslut. Samtidigt förväntas EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen spela en samordnande roll när diskussionerna flyttas till rådet (utrikes frågor) och G7:s handelsmöte.

En brännpunkt kan snart komma att handla om reglering av amerikanska teknikjättar. EU:s banbrytande Digital Services Act och Digital Markets Act – lagstiftning som har kritiserats av Trump och affärsmän som Elon Musk – kan komma att trassla in sig i bredare handelsförhandlingar. Kommissionen står under press att inte försvaga dessa regelverk som svar på tullhot. I själva verket kan Bryssel komma att fördubbla sin agenda för strategiskt oberoende, inklusive initiativ som en ”köp europeiskt”-klausul i den kommande lagen om industriell accelerator.

De europeiska ledarna är dock medvetna om hur komplex relationen är. USA är fortfarande EU:s största utomeuropeiska marknad och dess viktigaste politiska och militära allierade. Italiens industriminister Adolfo Urso varnade för att reagera ”med magkänslan snarare än med huvudet” och betonade behovet av ett välavvägt, konsensusdrivet tillvägagångssätt. Italiens utrikesminister Antonio Tajani har också uppmanat till enighet bland de europeiska partnerna och betonat att samordning med kommissionen är avgörande.

Washington har för sin del uttalat sin avsikt att respektera handelsavtal. Jamieson Greer bekräftade att USA ”avser att uppfylla” åtaganden som gjorts med EU, Kina och andra partner, samtidigt som hon noterade att kongressen historiskt sett har delegerat omfattande tullbefogenheter till presidenten. Administrationen hävdar att den brådskande situationen motiverade taket på 15 procent och att det finns ytterligare rättsliga möjligheter enligt amerikansk handelslagstiftning.

Ändå verkar stämningen i USA vara splittrad. Nyligen genomförda opinionsundersökningar tyder på ett betydande missnöje bland allmänheten med tullhöjningarna och den bredare ekonomiska styrningen, vilket lägger ytterligare ett lager av osäkerhet till de politiska utsikterna.

För Europa vilar vägen framåt på tre pelare: enighet, proportionalitet och efterlevnad av regler. EU kommer att fortsätta att söka förhandlingslösningar, minska tullhinder och utvidga frihandelsavtalen med partner som Mercosur, Indien och de sydostasiatiska ekonomierna. Samtidigt är EU berett att försvara sina intressen om åtagandena inte skulle respekteras.

Den transatlantiska relationen har klarat sig genom stormar tidigare. Men när tullarna stiger och de rättsliga tolkningarna förändras är Europas budskap fortfarande konsekvent: tydlighet är avgörande, avtal måste respekteras och det globala handelssystemet är beroende av förutsägbarhet – inte ensidig upptrappning.

Alessandro Fiorentino