Subscribe
Bryssel tar bort tullar på amerikanska industrivaror när Europas biltillverkare får lättnader – men jordbrukare varnar för risker
Europeiska unionen har tagit ett viktigt steg mot att stabilisera de transatlantiska handelsrelationerna genom att formellt avskaffa tullarna på en rad amerikanska industrivaror. Åtgärden, som tillkännagavs av EU-kommissionen i veckan, uppfyller de åtaganden som gjordes i den gemensamma deklarationen mellan EU och USA som undertecknades i slutet av juli. I utbyte har Washington gått med på att sänka tullarna på europeiska bilar och bilkomponenter från 27,5% till 15%, retroaktivt från och med den 1 augusti.
För Europa är huvudsiffran slående: enbart tullsänkningen på bilar förväntas enligt kommissionens beräkningar bespara EU:s biltillverkare mer än 500 miljoner euro i tullar på bara en månad. Beslutet innebär en omedelbar lättnad för en industri som fortfarande är central för EU:s ekonomi och sysselsättningsbas, samtidigt som det är ett påtagligt tecken på att Bryssel och Washington kan samarbeta i omtvistade handelsfrågor.
Ett genombrott för Europas bilindustri
De mest omedelbara förmånstagarna är Europas biljättar, från tyska Volkswagen, BMW och Mercedes-Benz till italienska Stellantis. I åratal har de europeiska biltillverkarna drabbats av höga amerikanska importtullar, en återkommande källa till friktion i den transatlantiska handeln. Genom att begränsa tullarna till 15 procent ger avtalet andrum till en industri som redan brottas med stigande kostnader, en övergång till elfordon och hård global konkurrens.
Maroš Šefčovič, EU:s handelskommissionär, välkomnade resultatet på sociala medier och kallade det ”ett steg framåt mot stabilitet och en grund för ett genuint samarbete om gemensamma utmaningar, såsom stål”. Han beskrev taket på 15 procent för biltullarna som ”både en lättnad och ett lyft för vår industri”.
Avtalet återspeglar ett bredare erkännande av att EU och USA, trots meningsskiljaktigheter, måste värna om sitt handelspartnerskap i en tid av geopolitisk osäkerhet. När Kina gör sig gällande i de globala leveranskedjorna och pågående krig anstränger ekonomierna ser båda sidor fördelar med att minska den kommersiella friktionen.
Två viktiga åtgärder från Bryssel
För att genomföra juliavtalet har kommissionen lagt fram två lagstiftningsförslag. Det första förslaget innebär att EU:s tullar på amerikanska industrivaror avskaffas samtidigt som vissa amerikanska fisk- och skaldjursprodukter och icke-känsliga jordbruksvaror beviljas förmånstillträde. Det andra utvidgar EU:s befintliga tullbefrielse för amerikansk hummer till att nu även omfatta bearbetade hummerprodukter.
Tillsammans utgör dessa åtgärder den rättsliga ram som krävs för att aktivera Washingtons ömsesidiga sänkning av biltullarna. Genom att agera snabbt säkerställde Bryssel att de amerikanska tullarna på europeiska bilar och bildelar sänktes retroaktivt från och med den 1 augusti, i stället för att försenas av utdragna lagstiftningstvister. Kommissionens tjänstemän underströk att dessa åtgärder är en del av en bredare insats för att förhandla fram ett framtida avtal mellan EU och USA om rättvis och balanserad handel, som eventuellt kan omfatta ytterligare tullsänkningar inom flera sektorer.
Bekymmer från europeiskt jordbruk
Men det är inte alla i Europa som firar. Jordbruksgrupper, särskilt i Italien, har framfört stark kritik mot uppgörelsen och varnat för att EU kan ha offrat för mycket av sin livsmedelssektor för att säkra eftergifter för bilindustrin.
Cia-Agricoltori Italiani, en av Italiens ledande lantbrukarorganisationer, beskrev avtalet som ”en kapitulation” som riskerar att underminera en viktig exportsektor. Den italienska exporten av jordbruks- och livsmedelsprodukter till USA är värd 7,8 miljarder euro per år, varav vin står för en betydande del. Enligt Cia kan dessa produkter komma att utsättas för ökad konkurrens från amerikansk jordbruksimport som får lättare tillgång till EU-marknaden.
”Överenskommelsen om 15-procentiga tullar ser alltmer ut som en stor uppoffring av jordbruks- och livsmedelssektorn”, förklarade organisationen. Ordförande Cristiano Fini varnade för att ”utöver det nuvarande politiska avslutet om vin måste vi noggrant övervaka det förenklade inträdet av amerikanska jordbruksprodukter oavsett ömsesidighet. Det är en röd linje.” Jordbrukarna hävdar att utan starka skyddsåtgärder kan inflödet av amerikanska varor snedvrida konkurrensen, skada lokala leveranskedjor och leda till förlorade arbetstillfällen i Europas livsmedelssektor.
Balans mellan industri och jordbruk
De olika reaktionerna belyser en långvarig spänning i EU:s handelspolitik: hur man ska balansera intressena hos Europas mäktiga industriella bas med intressena hos de lika viktiga jordbruksproducenterna. För Bryssel är bilsektorn strategiskt avgörande, den står för miljontals arbetstillfällen, teknisk innovation och är en viktig exportpelare. Samtidigt är jordbruket inte bara en ekonomisk livlina för många regioner utan också en symbol för kulturarv och kvalitetsstandarder.
Kommissionen har försökt lugna kritikerna genom att betona att avtalet fokuserar på icke-känsliga jordbruksvaror och inte undergräver EU:s regler för livsmedelssäkerhet. Uppfattningen att jordbrukare åsidosätts till förmån för industriella jättar kan dock ge upphov till politiskt missnöje, särskilt i länder som Italien, Frankrike och Spanien där jordbruket fortfarande är politiskt inflytelserikt.
Ett steg mot stabilitet, men risker kvarstår
För närvarande framställer Bryssel uppgörelsen som en vinst för Europas ekonomi, som lättar på spänningarna med Washington och ger omedelbara besparingar för bilsektorn. Men kritiken från jordbrukarna understryker hur bräckligt samförståndet kring handelspolitiken i EU är.
Om avtalet lyckas lägga grunden för en bredare och mer balanserad handelspakt med USA kan det komma att bli ihågkommet som en vändpunkt i stärkandet av den transatlantiska alliansen. Om jordbruksproblemen däremot fördjupas och inte åtgärdas kan avtalet leda till inhemska protester som försvagar allmänhetens förtroende för EU:s handelsförhandlingar. Hur som helst återspeglar de senaste stegen en bredare sanning: i en turbulent global ekonomi ser Europa samarbetet med USA som oumbärligt – men inte utan kostnader och svåra val.
Alessandro Fiorentino