Subscribe
Bryssel försvarar sina säkerhetsprinciper och åtaganden om mänskliga rättigheter mot Teherans vedergällning
Europeiska unionen står inför en ny och betydande diplomatisk upptrappning efter att Iran formellt har klassat EU:s flyg- och marinstridskrafter som terroristorganisationer. Åtgärden, som tillkännagavs av Teheran som svar på Europeiska rådets beslut nyligen att lista Irans revolutionsgarde som en terroristorganisation, innebär en kraftig försämring av de redan ansträngda relationerna. För Bryssel understryker dock händelsen vikten av samstämmighet, enighet och efterlevnad av internationell rätt.
Irans utrikesministerium beskrev EU:s utpekande av revolutionsgardet som ”olagligt och omotiverat” och hävdade att det bryter mot de grundläggande principerna i FN-stadgan. Teheran åberopade en iransk lag från 2019 som föreskriver ömsesidiga åtgärder mot länder som stöder liknande amerikanska beslut. Tidigare denna månad hade det iranska parlamentet redan stämplat ”europeiska arméer” som terroristorganisationer, vilket signalerade ett samordnat politiskt svar.
För EU var dock beslutet att svartlista Islamic Revolutionary Guard Corps inte en symbolisk vedergällning utan en noga övervägd åtgärd som grundade sig på säkerhetsfrågor och en rättslig bedömning. Listningen följde på överläggningar inom rådet för utrikes frågor och återspeglar en växande europeisk oro över Irans regionala destabiliserande aktiviteter, militära stöd till väpnade grupper och interna förtryck.
Bryssels hållning är förenlig med dess bredare säkerhetsdoktrin: när statsanknutna enheter är inblandade i aktiviteter som anses hota den internationella stabiliteten eller europeiska intressen har unionen både befogenhet och ansvar att reagera. Utnämningen ligger i linje med EU:s ramverk för terrorismbekämpning och speglar liknande beslut som fattats av internationella partner.
Samtidigt fortsätter EU att engagera sig diplomatiskt. Även när spänningarna ökar är dialogkanalerna öppna. Ett telefonsamtal nyligen mellan Internationella atomenergiorganets generaldirektör Rafael Grossi och Irans utrikesminister Abbas Araghchi belyste vikten av konstruktiv interaktion i de pågående diskussionerna om Teherans kärntekniska program och den bredare regionala utvecklingen. EU fortsätter att stödja IAEA:s kontrollmandat och insisterar på att kärnteknikdiplomati förblir den enda framkomliga vägen mot långsiktig stabilitet.
Upptrappningen kommer mitt under förnyad inhemsk oro i Iran. För andra dagen i rad genomförde universitetsstudenter i Teheran och andra städer, inklusive Mashhad, protester och sittstrejker mot regeringen. Demonstranterna högtidlighöll den 40:e dagen sedan de våldsamma händelserna i januari, då tusentals människor miste livet, däribland studenter. Videor som cirkulerar på sociala medier och vittnesmål från aktivister hävdar att medlemmar av Basij-milisen – en hjälptrupp kopplad till revolutionsgardet – tog sig in på campus, stängde grindar och med våld skingrade demonstranter. Dussintals studenter uppges ha arresterats.
Slagord som ”Ner med Khamenei” och fördömanden som likställer revolutionsgardet och Basij med extremistorganisationer speglar en djup frustration bland delar av Irans ungdom. Demonstranterna har också krävt att fängslade personer ska friges och att dödsdomar som avkunnats efter oroligheterna i januari ska upphävas.
Ur ett europeiskt perspektiv förstärker denna interna utveckling oron för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen i Iran. EU har upprepade gånger betonat att fredliga protester och akademisk frihet är grundläggande rättigheter enligt internationell rätt. Bryssels utrikespolitiska strategi integrerar både säkerhetsöverväganden och försvaret av mänskliga rättigheter, och man ser situationen vid iranska universitet som en del av ett bredare mönster som kräver internationell uppmärksamhet.
Teheran har å sin sida anklagat västerländska regeringar – särskilt USA – för att stödja israelisk ”expansionism”. Esmaeil Baghaei, talesperson för Irans utrikesdepartement, fördömde kommentarer från USA:s ambassadör Mike Huckabee som antydde bibliska anspråk på territorium i Mellanöstern och framställde dem som bevis på amerikansk delaktighet i regionala konflikter. Även om dessa uttalanden i första hand riktar sig mot Washington komplicerar de ytterligare den geopolitiska miljö som EU måste verka i.
Europas utmaning ligger i att balansera fasthet med återhållsamhet. Unionen söker inte konfrontation och gynnas inte heller av retorisk upptrappning. EU kan dock inte ignorera handlingar som undergräver den regionala stabiliteten eller hotar europeisk personal och europeiska tillgångar. Stämplingen av EU-styrkor som terroristorganisationer har symbolisk vikt, men den ändrar inte den rättsliga eller operativa statusen för europeiska uppdrag, som verkar under internationella mandat och kollektiva säkerhetsarrangemang.
Av avgörande betydelse är att EU:s svar styrs av multilateralism. Beslut som att terroriststämpla revolutionsgardet är inbäddade i rättsliga ramar som medlemsländerna enats om och som är förenliga med internationella åtaganden. Detta står i kontrast till de ensidiga åtgärder som ofta präglar den globala maktrivaliteten.
Enigheten mellan de 27 medlemsländerna är fortsatt central. I tider av yttre tryck stärker sammanhållningen EU:s trovärdighet. Genom att stå enade signalerar de europeiska regeringarna att försök att skrämma eller splittra dem inte kommer att lyckas.
I slutändan belyser denna episod en bredare sanning om EU:s globala roll. Som en politisk och ekonomisk union kombinerar EU normativa åtaganden med strategiska intressen. EU eftersträvar dialog men insisterar på ansvarsutkrävande; EU främjar diplomati men förbereder defensiva instrument när så behövs.
Irans beslut kan leda till en upptrappning av retoriken, men det klargör också ståndpunkter. EU:s budskap är måttfullt men bestämt: säkerhetsfrågor kommer att hanteras genom lagliga mekanismer, kränkningar av de mänskliga rättigheterna kommer inte att förbises och diplomatin förblir öppen – men inte på bekostnad av principer.
”…Tale retorica ideologica estremista non farà che incoraggiare ulteriormente il regime occupante a perseverare nei suoi crimini atroci e nelle misure illegali contro i palestinesi, nonché nella sua continua aggressione contro le nazioni della regione”, ha aggiunto.
Republikanen Graham: ”Personer som är nära Trump har sagt att de inte ska angripa Iran
Diverse persone vicine” a Donald Trump ”gli stanno consigliando di non bombardare l’Iran”: è quanto riferito in conversazione con Axios dal senatore repubblicano Lindsey Graham, considerato un alleato del presidente Usa. Axios aggiunge che Graham ha invitato Trump ”a ignorare” tali consigli. ”Capisco le preoccupazioni riguardo a grandi operazioni militari in Medio Oriente, dati i precedenti”, ha osservato il senatore nelle dichiarazioni al media digitale. ”Tuttavia, le voci che consigliano di non farsi coinvolgere direttamente sembrano ignorare le conseguenze di lasciare che il male agisca senza controllo”, ha aggiunto. Questa settimana, Graham ha visitato il Medio Oriente, discutendo del dossier iraniano con i leader di Israele, Emirati Arabi Uniti e Arabia Saudita.
Alessandro Fiorentino