Subscribe
Bryssel manar till återhållsamhet, då de knappa gasreserverna och de dyra importpriserna blottlägger den svåra avvägningen mellan att säkra försörjningen och att hålla energipriserna på en rimlig nivå.
Europas senaste energivarning kommer med en obekväm distinktion: det kan finnas tillräckligt med gas för att undvika en omedelbar kris, men att skaffa den till ett acceptabelt pris är en annan sak. När vintern närmar sig uppmanar Bryssel regeringarna att betrakta en lägre förbrukning som en väsentlig del av sina åtgärder, vid sidan av insatser för att säkra importen och fylla på lagren.
I ett brev som Euronews har tagit del av uppmanar EU:s energikommissionär Dan Jørgensen medlemsstaterna att behålla eller införa åtgärder som minskar efterfrågan på gas och el. Hans bedömning är snarare försiktig än lugnande. Läget har inte förbättrats sedan hans tidigare varning i mars, och lagren är fortfarande ovanligt låga.
Enligt siffror från Gas Infrastructure Europe som citeras i rapporten är EU:s lagringsanläggningar fyllda till cirka 70 procent, vilket är ungefär 12 procentenheter lägre än nivån för ett år sedan. Denna brist innebär inte att brist på gas är oundviklig. Den ger dock mindre utrymme att hantera oväntade störningar i försörjningen eller en längre period med hög förbrukning.
Marknaden speglar redan denna sårbarhet. Det nederländska TTF-referenspriset ligger enligt rapporten på omkring 72 euro per megawattimme, vilket är ungefär 40 euro högre än nivån före de amerikanska och israeliska attackerna mot Iran den 28 februari. Störningar i Mellanöstern och konkurrens från asiatiska köpare om flytande naturgas sätter ytterligare press på den europeiska köpkraften.
Analytiker som citeras i rapporten varnar för att vinterpriserna kan komma att överstiga 100 euro per megawattimme om LNG-exporten från Gulfstaterna inte återhämtar sig eller om underhållsarbeten i Norge förlänger försörjningsbegränsningarna. Det rör sig om villkorade prognoser, inte om en förutsägelse att sådana priser är oundvikliga. De förklarar dock varför Bryssel vill se åtgärder innan temperaturen sjunker.
Kommissionens huvudargument är enkelt: genom att spara el kan man också spara gas. När efterfrågan minskar under topptimmarna behöver man kanske förbränna mindre gas i kraftverken. Att minska dessa toppar kan därför lindra trycket både på bränsleförsörjningen och på elpriserna.
Med utgångspunkt i erfarenheterna från 2022 pekar Bryssel på praktiska åtgärder: att styra förbrukningen genom smarta mätare och detaljisttariffer, justera temperaturen i offentliga byggnader, begränsa utomhusuppvärmning och stänga av onödig offentlig belysning på natten. Tyngdpunkten ligger fortfarande på frivilliga, noggrant planerade åtgärder snarare än på tvingande begränsningar.
Utmaningen ligger i att göra det möjligt att delta i praktiken. Ett hushåll med flexibla hushållsapparater kan kanske anpassa sin förbrukning, medan ett mindre företag med fasta öppettider kanske har färre alternativ. Effektiva åtgärder bör göra besparingar tillgängliga och lönsamma, snarare än att utgå från att alla konsumenter har samma förmåga att anpassa sig.
Lika viktigt är kommissionens varning mot en hänsynslös jakt på att fylla lagren. Jørgensen uppmanar regeringarna att utnyttja den befintliga flexibiliteten och överväga en fyllnadsgrad på 80 procent istället för att aggressivt sträva efter 90 procent. Resonemanget speglar en verklig konflikt: att köpa in mer gas förbättrar reservbufferten, men samtidiga inköp på en stram marknad kan driva upp priserna.
Bryssel hävdar att 80 % skulle kunna ge tillräcklig säkerhet under rådande förhållanden och samtidigt göra det möjligt att sprida inköpen över tid. Denna bedömning bör ses som villkorad. Lagernivåerna är en del av beredskapen, vid sidan av kontinuerliga leveranser, den faktiska förbrukningen och hur länge en eventuell störning varar.
Regeringarna uppmanas också att se över sina beredskapsplaner, bland annat avtal om avbrytbar gasleverans och omställning av kraftverk till alternativa bränslen. Att ha dessa verktyg till förfogande innebär inte nödvändigtvis att de kommer att användas. Det innebär att frivilliga återhållsamhetsåtgärder måste backas upp av en trovärdig beredskapsplan.
Europa går in i denna period med ett mer motståndskraftigt energisystem än före Rysslands invasion av Ukraina, säger Jørgensen. Motståndskraften kan dock inte helt eliminera utsattheten för global konkurrens om fraktvolymer eller geopolitiska chocker.
Den omedelbara utmaningen är att se om de nationella regeringarna kan samordna återhållsamheten utan att skapa oro bland allmänheten eller undergräva den ekonomiska aktiviteten. Tydlig information, riktade incitament och disciplinerade inköp skulle vara till hjälp. Europas problem handlar inte enbart om hur mycket gas man kan säkra, utan om hur mycket man måste förbruka och till vilken slutlig ekonomisk kostnad.
Alessandro Fiorentino