Subscribe
Demografisk nedgång, EU:s återhämtningsfonder och en förändrad ekonomisk dynamik gör att Rom går före London
För första gången sedan 2001 har Italien gått om Storbritannien när det gäller BNP per capita, enligt de senaste uppgifterna från Världsbanken. Milstolpen markerar en vändning i en rivalitet som har sett Storbritannien konsekvent överträffa Italien i mer än två decennier. Förändringen har av Telegraph beskrivits som en ”väckarklocka” för premiärminister Keir Starmer och väcker frågor om den långsiktiga inriktningen på Storbritanniens ekonomiska politik.
I slutet av 2024 uppgick Italiens BNP per capita till 60 847 dollar (56 100 euro / 44 835 pund), jämfört med 60 620 dollar (44 655 pund) i Storbritannien. Skillnaden är marginell, men symboliskt stark: efter år av underprestation befinner sig Italien nu i en position som landet senast hade under en kort period i slutet av 1980-talet och återigen i början av 2000-talet.
En historisk rivalitet
Det är inte första gången som Italien går om Storbritannien i ekonomiska termer. År 1987 gick Italien under en kort period om Storbritannien i BNP per capita, ett ögonblick som blev symboliskt för landets industriella styrka och tillväxt under efterkrigstiden. Denna fördel varade fram till början av 2000-talet, då Storbritanniens reformer av finanssektorn och arbetsmarknaden hjälpte landet att ta ett kliv framåt.
De två ekonomierna har sedan dess utvecklats åt olika håll. Storbritannien har blivit mer beroende av tjänster, särskilt finans och teknik, medan Italien har kämpat med trög produktivitet, hög statsskuld och återkommande politisk instabilitet. Idag har dock strukturella faktorer – inklusive befolkningstrender, EU-finansiering och finanspolitiska reformer – vänt balansen till Italiens fördel.
Demografins roll
Den kanske mest avgörande faktorn för den nuvarande vändningen är demografin. Storbritanniens befolkning har fortsatt att öka tack vare invandring och en relativt sett högre nativitet, medan Italien har haft en krympande och åldrande befolkning i mer än ett decennium.
Även om en minskande befolkning innebär långsiktiga utmaningar för arbetsmarknader och pensioner, ökar den på kort sikt mekaniskt BNP per capita. Med färre invånare fördelas samma totala produktion på en mindre bas, vilket gör att italienarna i genomsnitt framstår som ”rikare” än sina brittiska motsvarigheter – även om den totala tillväxten i den italienska ekonomin förblir blygsam.
Som analytiker har påpekat belyser jämförelsen mer fördelningen av rikedom än den absoluta styrkan i någon av ekonomierna. George Buckley, chefsekonom för Storbritannien och euroområdet på Nomura, sade till Bloomberg att medan Storbritannien kommer att överträffa Italien under fyra av de sex åren mellan 2021 och 2026 när det gäller total BNP-tillväxt, kommer Italien att leda i termer av per capita under samma period.
Effekterna av PNRR och finanspolitiken
Italiens position har också stärkts av den nationella planen för återhämtning och resiliens (PNRR), som finansieras genom EU:s återhämtningsmekanism efter pandemin. Miljarder euro har flödat in i infrastruktur, digitalisering och projekt för grön omställning, vilket har gett den italienska ekonomin ett tillfälligt lyft som har återspeglats i hushållens förmögenhet och produktivitetsindikatorer.
Premiärminister Giorgia Melonis regering har också infört en politik för att sänka skatten på arbete och strama åt migrationsflödena, vilket, även om det är politiskt kontroversiellt, har spelat en roll i utformningen av landets kortsiktiga ekonomiska profil. Även om många observatörer varnar för att övervärdera regeringens agerande, har PNRR onekligen bidragit till att skapa dynamik i ett system som ofta kritiseras för stagnation.
En varningssignal för Storbritannien
Reaktionen i Storbritannien har varit dämpad, men inte likgiltig. Brittiska medier har beskrivit omkörningen som en indikator på underliggande svagheter i den inhemska ekonomin. Levnadskostnadskrisen, trög produktivitet och Brexit-relaterade handelsfriktioner har samverkat till att urholka Storbritanniens relativa position.
För premiärminister Starmer, som kom till makten med löften om ekonomisk förnyelse, har jämförelsen med Italien politisk tyngd. En sydeuropeisk ekonomi som en gång i tiden hade det tufft överträffar nu Storbritannien i ett mått som väcker starka känslor hos allmänheten: individuellt välstånd. The Telegraph konstaterade att siffrorna borde fungera som en väckarklocka och uppmana regeringen att ompröva sin tillväxtstrategi.
Europas bredare kontext
Omkörningen kommer vid en tidpunkt då Europa som helhet kämpar för att behålla momentum. Eurostat rapporterade att EU:s ekonomi växte med endast 0,2% under det andra kvartalet 2025, vilket återspeglar svag industriproduktion och dämpad efterfrågan från konsumenterna.
Mot den bakgrunden är Italiens relativa överprestation snarare en statistisk anomali än ett tecken på djupgående strukturomvandling. Ändå har jämförelsen med Storbritannien återuppväckt debatter om ekonomiska modeller, demografipolitik och EU-solidaritetens roll i att stödja svagare ekonomier.
Blickar framåt
Italiens nya position före Storbritannien i BNP per capita handlar lika mycket om aritmetik som om motståndskraft. En krympande befolkning har ökat välståndet per capita, medan EU:s återhämtningsfonder har utgjort en tillfällig buffert. Men allvarliga utmaningar kvarstår: låga födelsetal, hög skuldsättning och trög produktivitet kan alla underminera vinsterna på lång sikt.
För Storbritannien är budskapet mer brådskande. Med en växande befolkning men en vacklande produktivitet riskerar London att halka efter ytterligare om man inte hittar sätt att få fart på tillväxten igen.
De senaste uppgifterna är därför mindre en hyllning till Italien än en varning till Storbritannien – en påminnelse om att välstånd inte är garanterat och att politiken för demografi, innovation och budgetdisciplin kommer att avgöra vem som leder Europas ekonomiska ranking under de kommande decennierna.
Alessandro Fiorentino