Subscribe
Klausulen om att öka militärutgifterna har aktiverats
Bryssel – Tolv EU-länder har formellt bett Europeiska kommissionen att aktivera den nationella skyddsklausulen för att öka försvarsutgifterna och tillfälligt kringgå stabilitetspaktens begränsningar. Dessa länder är Belgien, Danmark, Estland, Finland, Tyskland, Grekland, Ungern, Lettland, Polen, Portugal, Slovakien och Slovenien. Åtgärden, som är en integrerad del av planen ”Readiness 2030” (tidigare känd som ”ReArm Europe”), ger medlemsländerna möjlighet att få ytterligare finanspolitiskt utrymme på upp till 1,5% av BNP per år för försvarsinvesteringar, utan att detta påverkar beräkningen av det strukturella underskottet. Målet är tydligt: att stärka EU:s militära kapacitet mot bakgrund av de växande geopolitiska spänningarna, med början i kriget i Ukraina.
Begäran om undantag måste skickas in senast i slutet av april, men kommissionen lämnade ett toleransfönster på några dagar. EU:s verkställande organ planerar att utvärdera de inkomna ansökningarna senast våren 2025, då man kommer att offentliggöra det europeiska sexmånaderspaketet. Den formella omröstningen i EU-rådet kan äga rum i juli, vilket innebär att klausulerna kan aktiveras redan under året. EU:s ekonomikommissionär Valdis Dombrovskis välkomnade förfrågningarna: ”EU tar ett avgörande steg framåt för att öka utgifterna för försvar och strategisk beredskap. Klausulen kommer att ge ett betydande budgetutrymme för att investera i nationell försvarskapacitet och i den europeiska industrin inom sektorn”. Undantaget är dock inte automatiskt eller obegränsat: den extra utgiftsmarginalen kommer endast att tillåtas för investeringar i funktionen ”Försvar”, enligt Cofog-klassificeringen (statliga funktioner), och kan tillämpas i högst fyra år. Bland de stora grundarländerna i EU har Italien, Frankrike och Spanien ännu inte formaliserat begäran. Från Rom säger källor från ekonomi- och finansministeriet att ett beslut kommer att fattas efter NATO-toppmötet i juni. Spanien, genom minister Carlos Cuerpo, kommer att besluta ”under de kommande månaderna”. Paris är mer försiktigt: finansminister Eric Lombard har uttryckt tvivel om hållbarheten i den franska skulden, vilket antyder att Frankrike kanske inte kommer att gå med.
Vissa nordeuropeiska länder är mer motståndare. Nederländerna har redan uteslutit att aktivera klausulen, medan Sverige enligt uppgift överväger en ökning av försvarsutgifterna även vid underskott, men utan att använda sig av skattebefrielsen. Enligt kommissionen utgör de ökade militärutgifterna ett extraordinärt svar på en exceptionell historisk fas. ”Rysslands angreppskrig mot Ukraina utgör ett direkt hot mot den europeiska säkerheten”, heter det i ett uttalande från Bryssel, ”och skapar ett betydande tryck på medlemsstaternas offentliga budgetar, som snarast måste stärka sin försvarsförmåga.” Planen Readiness 2030 omfattar, utöver klausulen, finansiering på 150 miljarder euro genom SURE-instrumentet, som är utformat för att påskynda stora beställningar och stödja den europeiska krigsindustrin. Den totala utgiftspotentialen som kan frigöras tack vare det nya regelverket skulle uppgå till närmare 650 miljarder euro under de kommande åren.
Trots planens omfattning kommer den faktiska mobiliseringen av resurser att ta tid. Försvarsinvesteringar innebär komplexa och utdragna förfaranden, med fleråriga kontrakt och komplexa upphandlingar. De första säkra uppgifterna om den faktiska resursanvändningen kan komma först 2026, då delstaterna kommer att lägga fram lägesrapporterna för sina respektive strukturella finanspolitiska planer. Under tiden förbereder Bryssel nästa steg: den 16 maj offentliggörs vårens ekonomiska prognoser, som redan kan innehålla en preliminär uppskattning av den resursvolym som kan aktiveras 2025. I ett alltmer osäkert globalt scenario försöker EU därför hitta en svår balans mellan säkerhetsbehov och budgetdisciplin. Skyddsklausulen kan, om den hanteras väl, utgöra en vändpunkt mot ett mer självständigt, samordnat och trovärdigt europeiskt försvar.
Alessandro Fiorentino