Iran-sanktionerna ställer Europa inför ett avgörande prov

När Frankrike, Tyskland och Storbritannien utlöser FN:s ”snapback”-mekanism balanserar Europa trycket på Teheran med diplomatiska risker

Europa har gått in i en kritisk fas i sin hantering av den iranska kärnteknikfrågan då Frankrike, Tyskland och Storbritannien (E3) formellt har meddelat FN:s säkerhetsråd om sin avsikt att utlösa ”snapback”-mekanismen för sanktioner mot Teheran. Detta sker i enlighet med resolution 2231 och kan innebära att de straffåtgärder som avbrutits sedan 2015 års gemensamma övergripande handlingsplan (Joint Comprehensive Plan of Action, JCPOA) återinförs. Rådet har 30 dagar på sig att besluta om sanktionerna ska återaktiveras.

Medan EU framställer beslutet som ett nödvändigt steg för att hantera Irans fortsatta kärntekniska aktiviteter, har initiativet utsatt Bryssel för ett ökat geopolitiskt tryck, där Ryssland och Kina bestämt motsätter sig åtgärden och Iran utlovar vedergällning. Den närmaste månaden ses därför som ett avgörande fönster där diplomatin antingen kan avvärja en eskalering eller ge vika för förnyad konfrontation.

Ryssland och Kina slår tillbaka

Det europeiska beslutet har väckt skarp kritik från Moskva och Peking, som båda menar att nya sanktioner skulle vara destabiliserande. Ryssland uppmanade E3 att tänka om och varnade för att straffåtgärder ”kan leda till en ny tragedi”. Kina betonade i sin tur att en aktivering av mekanismen ”inte skulle vara konstruktiv” och skulle kunna leda till att de pågående ansträngningarna för dialog avstannade.

Guo Jiakun, talesperson för Kinas utrikesdepartement, betonade att Peking kommer att ”fortsätta att upprätthålla en objektiv och rättvis position, aktivt uppmuntra fred och främja dialog”. Båda makterna är fortsatt fast beslutna att skydda Teheran från västvärldens påtryckningar, vilket understryker den djupa splittringen bland de permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd.

Europas ödesdigra balansgång

För EU:s del understryker agerandet både beslutsamhet och sårbarhet. Å ena sidan har E3 signalerat att Irans kärntekniska aktiviteter inte längre kan stå oemotsagda, särskilt som Teheran har ökat anrikningen bortom JCPOA:s gränser. Å andra sidan måste Bryssel hantera risken att alienera partner som Ryssland och Kina, vars samarbete är oumbärligt för en varaktig diplomatisk lösning.

EU:s höga representant för utrikes frågor, Kaja Kallas, slog an en försiktig ton och beskrev de kommande 30 dagarna som en möjlighet snarare än ett ultimatum. ”Vi går nu in i en ny fas”, sade hon i Köpenhamn. ”Dessa 30 dagar ger oss chansen att verkligen hitta diplomatiska vägar mot en lösning.” Hennes ord belyser EU:s dubbla strategi: att utöva påtryckningar genom möjligheten till sanktioner samtidigt som man lämnar dörren öppen för förnyade förhandlingar.

Irans trots

Föga förvånande har Teheran avvisat den europeiska demarchen. Irans utrikesminister Abbas Araghchi fördömde åtgärden som ”olaglig och omotiverad” och varnade för att den islamiska republiken skulle svara ”på lämpligt sätt för att skydda sina nationella intressen”. Irans utrikesministerium gick ännu längre och fördömde E3:s anmälan som en kränkning av JCPOA:s tvistlösningsmekanism och som ett illegitimt försök att återinföra ogiltigförklarade FN-resolutioner. Teherans position är tydlig: varje återgång till sanktioner kommer att mötas med motåtgärder, vilket ökar risken för ytterligare upptrappning.

Säkerhetsfrågor för Europa

Spänningen är inte bara teoretisk. I Berlin har det tyska utrikesministeriet uppmanat sina medborgare att omedelbart lämna Iran, med hänvisning till risken för vedergällningsåtgärder. Tjänstemännen varnade för att tyska intressen och medborgare skulle kunna utsättas för repressalier om sanktionerna återinförs. Ambassaden i Teheran arbetar för närvarande med begränsad konsulär kapacitet, vilket understryker den ökade känslan av sårbarhet. Detta råd illustrerar hur direkt Europas beslut om Iran återverkar på dess egna medborgare och säkerhet. För EU är utmaningen inte bara geopolitisk utan också inhemsk: att se till att politiska val utomlands inte äventyrar europeiska liv.

Europas bredare strategiska kalkyl

E3:s utspel speglar också en bredare europeisk oro för säkerhetsarkitekturen och trovärdigheten. Sedan USA drog sig ur JCPOA 2018 har Europa försökt hålla avtalet vid liv genom dialog och delvis ekonomiskt engagemang med Teheran. Men Irans fortsatta överträdelser och den förändrade globala balansen – som förvärrats av kriget i Ukraina och de ansträngda relationerna mellan EU och Ryssland – har gjort det svårare att upprätthålla tålamodet. Genom att välja att tillämpa snapback-mekanismen försöker E3 att åter hävda EU:s inflytande i säkerhetsfrågor. Utan USA:s återinträde i ett diplomatiskt ramverk, och med Ryssland och Kina samlade mot nya sanktioner, riskerar Europa att isoleras när det gäller att genomdriva åtgärder som man anser nödvändiga.

Utblick: Trettio dagar av osäkerhet

Den närmaste månaden kommer att vara avgörande. Om FN:s säkerhetsråd låter sanktionerna återgå kommer Iran sannolikt att eskalera och europeiska medborgare i regionen kan komma att utsättas för större risker. Om diplomatin får fäste kan EU ta åt sig äran av att ha styrt krisen tillbaka mot förhandlingar.

För Europa är utmaningen akut: man måste visa fasthet mot kärnvapenspridning samtidigt som man bevarar sin roll som trovärdig medlare. E3:s vågspel illustrerar både den europeiska maktens beslutsamhet och dess begränsningar i ett fragmenterat internationellt system. Oavsett om de kommande veckorna leder till förnyad dialog eller fördjupad konfrontation är en sak klar: Europas hantering av Irans kärnvapenfråga kommer inte bara att forma dess relationer med Teheran utan också dess ställning som en global diplomatisk aktör.

Alessandro Fiorentino