Subscribe
88 frivilligorganisationer varnar för att nya återvändanderegler kan normalisera razzior, massinsamling av data och rasprofilering i hela Europa
Ett nytt EU-förslag om återvändande av migranter väcker stark kritik från människorättsgrupper, som varnar för att det kan driva Europa mot verkställighetsmetoder som liknar dem som används av amerikanska immigrationsmyndigheter.
I ett gemensamt uttalande undertecknat av 88 organisationer uttryckte civilsamhällesgrupper oro för att den planerade förordningen om migranters återvändande skulle kunna leda till metoder som liknar dem som används av U.S. Immigration and Customs Enforcement (ICE), den amerikanska federala myndighet som ansvarar för verkställighet av invandring och avlägsnande.
Enligt undertecknarna skulle de nya reglerna kräva att EU:s medlemsstater aktivt ”identifierar” papperslösa migranter, vilket potentiellt skulle kunna omvandla vardagliga utrymmen – inklusive offentliga tjänster och till och med privata hem – till verktyg för invandringskontroll.
Förslagets innehåll
I utkastet till förordning, som presenterades av EU-kommissionen i mars 2025, beskrivs striktare förfaranden för att återsända personer som inte har laglig rätt att stanna kvar i EU.
Människorättsorganisationer hävdar att vissa av de åtgärder som ingår i förslaget redan tillämpas i vissa medlemsstater och att de skulle kunna bli mer utbredda om förordningen antas i sin nuvarande form.
Bland de mest kontroversiella inslagen finns möjligheten för polisen att göra razzior i privata hem. Enligt frivilligorganisationerna kan de föreslagna reglerna göra det möjligt för myndigheter att gå in i bostäder för att kontrollera dokument, i vissa fall till och med utan en rättslig fullmakt.
Offentliga platser kan också bli föremål för intensifierad kontroll. I Belgien, till exempel, har vägkontroller enligt uppgift införts på motorvägar, liksom kontroller på tågstationer och flygplatser. Kritiker befarar att liknande metoder kan komma att spridas över hela EU.
Massinsamling av data och biometrisk spårning
Det gemensamma uttalandet, som publicerades av den internationella icke-statliga organisationen Platform for International Cooperation on Undocumented Migrants (PICUM), lyfter också fram farhågor om storskalig datainsamling och informationsutbyte mellan polismyndigheter i hela EU.
Förslaget innebär bland annat en ökad användning av biometriska identifieringssystem, som kan spåra individer genom fingeravtryck, ansiktsigenkänning eller andra fysiska kännetecken. Människorättsgrupper menar att sådana verktyg, om de används i stor utsträckning, kan leda till oproportionerligt stora konsekvenser för papperslösa och även för personer som utsatts för rasdiskriminering.
Andra åtgärder som nämns i kritiken är rapporteringsskyldigheter för offentliga myndigheter och eventuella metoder för rasprofilering. Kontroller baserade på utseende, språk eller uppfattat ursprung – snarare än konkret beteende – riskerar att förstärka den diskriminering som enligt frivilligorganisationer redan är utbredd i Europa.
Organisationerna beskriver denna utveckling som ”verkliga och omedelbara hot”.
En hetsig politisk kontext
Migration är fortfarande en av de mest känsliga frågorna i europeisk politik. Så sent som i förra veckan, under ett plenarsammanträde i Europaparlamentet i Strasbourg, gav ledamöterna sitt slutliga godkännande till EU:s första gemensamma lista över säkra ursprungsländer och reviderade kriterierna för att utse säkra tredjeländer.
Samtidigt har den föreslagna förordningen om återvändande – som också innebär att kontroversiella ”återvändandehubbar” ska inrättas utanför EU – redan godkänts av de nationella regeringarna i Europeiska unionens råd, men diskuteras fortfarande i Europaparlamentet.
För organisationer som arbetar med migranters rättigheter är färdriktningen tydlig: strängare tillämpning och snabbare utvisningar.
Påverkan på det dagliga livet
Kritiker varnar för att konsekvenserna kan gå långt utöver invandringskontroll. Enligt de 88 NGO:erna kan hårdare krav på identifiering och rapportering skapa ett klimat av rädsla bland papperslösa och även bland personer som uppfattas som migranter.
De menar att människor kan komma att undvika viktiga tjänster av rädsla för att bli rapporterade till myndigheterna. Detta kan påverka tillgången till hälso- och sjukvård, inklusive prenatal vård, behandling av kroniska sjukdomar och vaccinationer. Utbildning och sociala tjänster kan också påverkas om familjer tvekar att engagera sig i offentliga institutioner.
Det finns en oro för att kontrollen av invandringen i allt högre grad skulle överlappa det dagliga livet och försvaga den sociala sammanhållningen och förtroendet i samhället.
Internationella frågor
Oron över förslaget är inte begränsad till grupper i det civila samhället. Den 26 januari skickade sexton av FN:s särskilda rapportörer, oberoende experter och arbetsgrupper ett gemensamt brev till EU-kommissionen, Europaparlamentet och Europeiska unionens råd.
I sitt brev varnade de för att förordningen skulle kunna införa rapporteringsskyldigheter för yrkesverksamma inom t.ex. hälso- och sjukvård eller socialtjänst, vilket skulle avskräcka migranter från att söka nödvändigt stöd och potentiellt undergräva skyddet av grundläggande rättigheter.
Jämförelse av ”ICE-modellen”
Jämförelsen med ICE har blivit ett centralt tema i debatten. Michele LeVoy, chef för PICUM, konstaterade att resultatet av de nya reglerna skulle kunna bli ”en rad ICE-liknande räder i privata hem, offentliga utrymmen och arbetsplatser”.
Hennes budskap är tydligt: Europa kan inte kritisera USA:s metoder för att kontrollera invandringen och samtidigt anta liknande metoder på hemmaplan.
Anhängare av en striktare politik hävdar att effektiva återvändandeförfaranden är nödvändiga för att upprätthålla trovärdigheten i EU:s asyl- och migrationssystem. Kritiker svarar att verkställigheten inte får ske på bekostnad av grundläggande rättigheter och icke-diskriminering.
Medan förhandlingarna fortsätter i Europaparlamentet belyser debatten en bredare fråga som EU står inför: hur man ska balansera gränskontroll och mänsklig värdighet. Den slutliga utformningen av förordningen kommer att avgöra om Europa rör sig mot en mer säkerhetsdriven modell – eller hittar ett sätt att kombinera verkställighet med starkare skydd för mänskliga rättigheter.
Alessandro Fiorentino