Island röstar om att återuppta sin väg mot Europeiska unionen

En jämn folkomröstning lyfter fram ekonomisk oro, fiskerättigheter och säkerheten i Arktis i en debatt som kan komma att omforma Reykjavíks relation till Bryssel

Islandarna röstar om huruvida landet ska återuppta medlemskapsförhandlingarna med Europeiska unionen, vilket återuppväcker en politisk fråga som har varit olöst i mer än ett decennium. Folkomröstningen handlar inte om att väljarna ska godkänna ett EU-medlemskap i sig. Istället ska den avgöra om Reykjavík ska återuppta de förhandlingar som avbröts 2013.

Även om omröstningen formellt sett är rådgivande har regeringen lovat att följa resultatet. En seger för ”ja”-sidan skulle därför leda till att förhandlingarna med Bryssel återupptas. Eventuella överenskommelser som slutligen nås skulle sedan behöva läggas fram för islänningarna i en andra folkomröstning innan landet kan ansluta sig till unionen.

Utgången är mycket osäker. Två sista opinionsundersökningar visade att de båda lägren låg inom felmarginalen. Maskína uppmätte stödet för förnyade förhandlingar till 50,4 procent, medan Gallup visade att ”nej”-sidan låg något före, med 51,6 procent.

Cirka 270 000 personer har rösträtt. Valkontoren öppnade kl. 09.00 lokal tid och ska stänga kl. 22.00. Förhandsröstningen har varit ovanligt omfattande: vid middagstid dagen före folkomröstningen hade redan 56 774 röster avgivits, varav cirka 17 000 från utlandet. Huvudstadsregionen noterade sin hittills högsta nivå av förhandsröstning.

Räkningen inleds omedelbart efter att vallokalerna stängt, och de första delresultaten väntas komma från det södra distriktet. Inga rikstäckande vallokalsundersökningar har aviserats.

Bakom den jämna valkampen döljer sig en debatt om hur Island ska skydda både sitt välstånd och sin självständighet. Landet har redan nära kopplingar till EU genom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, Schengenområdet och Europeiska frihandelssammanslutningen. Det deltar i den inre marknaden och tillämpar en betydande del av den europeiska lagstiftningen, trots att det har begränsat inflytande över hur dessa regler utformas.

De som förespråkar att förhandlingarna ska återupptas hävdar att Island borde få en plats vid förhandlingsbordet om landet redan är skyldigt att genomföra många av EU:s beslut. Motståndarna anser att den nuvarande ordningen är att föredra, eftersom den kombinerar tillgång till de europeiska marknaderna med större nationell självständighet.

Ingen fråga illustrerar denna oro tydligare än fisket. Havsresurserna är av central betydelse för Islands ekonomi och nationella identitet. Ett fullvärdigt medlemskap skulle kräva förhandlingar om EU:s gemensamma fiskeripolitik, inklusive frågor om kvoter och tillträde till isländska vatten. Kritikerna befarar att beslut som idag fattas i Reykjavík skulle kunna bli föremål för kompromisser i Bryssel.

Fisket var också den svåraste delen av den tidigare anslutningsprocessen. Island ansökte om medlemskap 2009, efter att en finansiell kollaps hade ödelagt landets banksystem och försvagat förtroendet för den nationella valutan. När förhandlingarna avbröts fyra år senare hade 27 politikområden öppnats och 11 provisoriskt slutförts, men kapitlet om fiske förblev olöst.

Det ekonomiska trycket har nu återigen satt den europeiska frågan i fokus. Inflation, dyra bolån och en isländsk centralbanksränta på 8 procent har stärkt argumenten för en närmare integration. Europeiska centralbankens ränta ligger däremot på 2,25 procent. Förespråkarna för EU framhåller ett eventuellt införande av euron som en möjlig källa till stabilitet. Deras motståndare varnar för att ett avstående från kronan skulle innebära att man förlorar ett värdefullt verktyg för att tillgodose de särskilda behoven i Islands lilla ekonomi.

Den geopolitiska situationen har också förändrats dramatiskt sedan 2013. Rysslands invasion av Ukraina, den allt hårdare konkurrensen i Arktis och osäkerheten kring USA:s långsiktiga politik har ökat Islands strategiska betydelse. Ön ligger mellan Europa, Grönland och Nordamerika, nära GIUK-gapet, en viktig korridor i Nordatlanten för militär och maritim säkerhet.

Island, som är en av Natos grundande medlemmar, har nyligen utökat sitt säkerhetssamarbete med EU genom ett partnerskap som omfattar Arktis, kritisk infrastruktur, havsfrågor och cyberhot. Ett medlemskap skulle därför ha betydelse utöver Islands befolkning på cirka 400 000 invånare: det skulle stärka EU:s politiska närvaro i en region som väcker allt större uppmärksamhet från Ryssland, Kina och USA.

Om väljarna godkänner att förhandlingarna återupptas tror Islands utrikesdepartement att förhandlingarna skulle kunna inledas före årets slut och pågå i mellan 18 och 24 månader. Men även då skulle frågan om anslutning fortfarande vara olöst. Folkomröstningen kan öppna dörren till Europa på nytt, men islänningarna skulle fortfarande behöva välja om de vill gå igenom den.

Alessandro Fiorentino