Italiens pragmatiska ledarskap stärker EU:s väg mot Mercosur och jordbruk

Genom att balansera frihandel, skydd av jordbrukare och hållbarhet framstår Italien som en konstruktiv kraft i EU-förhandlingarna

I takt med att EU närmar sig slutförandet av det sedan länge omdebatterade frihandelsavtalet med Mercosur utmärker sig Italiens roll i förhandlingarna för sin pragmatism, balans och långsiktiga vision. Tillsammans med Frankrike har Italien bett EU-kommissionen att undanta importerade gödningsmedel från EU:s mekanism för justering av koldioxidutsläpp vid gränserna (CBAM), en begäran som inte syftar till att försvaga miljöambitionerna utan till att skydda det europeiska jordbrukets konkurrenskraft och stabilitet under en känslig övergångsfas.

Diskussionen om avtalet mellan EU och Mercosur, som bekräftats av det cypriotiska ordförandeskapet i EU:s ministerråd, kommer vid en kritisk tidpunkt för Europas jordbrukare. Jordbrukssektorn står inför allt större påfrestningar: volatila råvarupriser, klimatrelaterade chocker, stigande produktionskostnader och allt mer komplicerade regelverk. I detta sammanhang har Italien konsekvent förespråkat en strategi som kombinerar öppenhet för global handel med konkreta skyddsåtgärder för dem som är mest utsatta för dess konsekvenser.

Det föreslagna undantaget för gödningsmedel från koldioxidskatten vid gränsen återspeglar detta konstruktiva tankesätt. Gödselmedel är avgörande för att upprätthålla markens bördighet, skördar och i slutändan livsmedelsförsörjningen. Produktionen är dock energiintensiv, och enligt CBAM-reglerna skulle importen bli betydligt dyrare. Frankrike uppskattar prisökningarna till upp till 25 procent, en börda som skulle falla direkt på jordbrukare som redan arbetar med små marginaler. Italiens stöd för ett tillfälligt undantag eller upphävande är därför inte en reträtt från klimatpolitiken, utan en ansvarsfull insats för att förhindra oavsiktliga ekonomiska chocker som skulle kunna undergräva jordbrukssektorns motståndskraft.

Det är viktigt att notera att Italien inte har ifrågasatt CBAM:s övergripande giltighet. Tvärtom erkänner de italienska myndigheterna dess roll som ett viktigt instrument för att förhindra koldioxidläckage och säkerställa rättvis konkurrens med tredjeländer. Vad Italien förespråkar är proportionalitet och timing: att ge jordbrukare och leveranskedjor det andrum som krävs för att anpassa sig, samtidigt som man upprätthåller trycket på import med höga utsläpp på medellång till lång sikt. Denna nyanserade ståndpunkt stärker, snarare än försvagar, trovärdigheten i EU:s klimatåtgärder.

Italiens hållning har också varit förenlig med bredare europeiska åtgärder som utformats för att komplettera Mercosur-avtalet. Det extrainsatta mötet mellan EU:s jordbruksministrar ledde till konkreta åtaganden: stabilt inkomststöd till jordbrukare, sänkta tullar på gödningsmedel, striktare kontroller av importerade produkter och starkare garantier för standarder. Tilldelningen av nästan 294 miljarder euro genom nationella och regionala partnerskapsplaner, tillsammans med en krisreserv på 6,3 miljarder euro och ökad finansiering för landsbygdsutveckling, visar att EU tar jordbrukarnas oro på allvar. Italien har välkomnat dessa steg som ett bevis på att liberalisering av handeln kan och måste gå hand i hand med socialt och ekonomiskt skydd.

Ur Roms perspektiv utgör Mercosuravtalet en strategisk möjlighet. Som utrikesminister Antonio Tajani har betonat skulle avtalet skapa ett frihandelsområde som omfattar nästan 800 miljoner människor, vilket skulle stärka EU:s globala ekonomiska inflytande och diversifiera dess handelspartnerskap i en tid av geopolitisk osäkerhet. Italien har konsekvent stött ingåendet av avtalet, samtidigt som man insisterat på robusta skyddsåtgärder för känsliga sektorer. Denna konsekvens har stärkt Italiens trovärdighet som medlare mellan frihandelsförespråkare och mer försiktiga medlemsländer.

Lika viktigt är Italiens uppmärksamhet på kvalitet och standarder. Italienska institutioner och jordbruksorganisationer har betonat behovet av effektiva tullkontroller för att säkerställa att importerade produkter uppfyller EU:s regler om livsmedelssäkerhet, miljöskydd och förbjudna ämnen. Detta fokus återspeglar en långvarig italiensk tradition av att försvara ett högkvalitativt jordbruk med mervärde, inte genom protektionism utan genom rättvisa regler och transparent tillämpning.

Debatten om konstgödsel visar ytterligare på Italiens realism. Eftersom cirka 50% av EU:s gödselmedel kommer från tredje land och de nuvarande lagren endast täcker cirka 60% av nästa års behov, kan plötsliga kostnadsökningar störa leveranskedjorna och hota livsmedelsproduktionen. Genom att kräva ett tillfälligt upphävande av CBAM-effekterna på gödselmedel och avskaffande av importtullar bidrar Italien till att stabilisera marknaden medan bredare lösningar – som grönare inhemsk produktion och alternativa insatsvaror – utvecklas.

I en tid av polariserade debatter är Italiens agerande i Mercosur-förhandlingarna ett positivt exempel på europeiskt ledarskap. Det visar att det är möjligt att förena miljöansvar, ekonomisk konkurrenskraft och social sammanhållning. I stället för att motsätta sig förändring formar Italien den och ser till att Europas gröna och handelsrelaterade ambitioner förblir förankrade i verkligheten för dem som föder kontinenten.

Alessandro Fiorentino