Europas nya handelssköld: Italien pressar EU att försvara industrin mot kinesiska påtryckningar

Rom ansluter sig till Frankrike, Spanien, Nederländerna och Litauen och efterlyser starkare skydd mot illojal konkurrens, vilket positionerar Italien som en av de ledande rösterna i Europas debatt om industriell förnyelse

EU går in i en ny fas i sina ekonomiska förbindelser med Kina, och Italien framstår som en av de viktigaste förespråkarna för en mer bestämd europeisk industristrategi. Tillsammans med Frankrike, Spanien, Litauen och Nederländerna har den italienska regeringen formellt uppmanat Bryssel att stärka de instrument som används för att skydda EU:s inre marknad från illojal konkurrens, ekonomiskt tvång och aggressiva handelsmetoder.

Initiativet återspeglar en bredare förändring som sker i hela Europa. I åratal har många EU-länder förhållit sig försiktigt till handeln med Kina och försökt balansera ekonomiskt samarbete med en växande oro för industriellt beroende. I dag driver dock ökande handelsunderskott, fabriksnedläggningar och rädsla för avindustrialisering flera europeiska huvudstäder mot ett tuffare och mer strategiskt förhållningssätt.

Enligt det sjusidiga förslaget som cirkulerar i Bryssel överger vissa av EU:s viktigaste handelspartner i allt högre grad principerna för multilateral handel genom att införa nya hinder eller skapa strukturell industriell överkapacitet. Dokumentet belyser hur den europeiska industrin förlorade ungefär en miljon arbetstillfällen mellan 2019 och 2025, en trend som har oroat beslutsfattarna djupt.

Italiens roll i denna debatt är särskilt betydelsefull. Som Europas näst största tillverkningsmakt efter Tyskland har landet ett direkt intresse av att skydda strategiska industrisektorer som sträcker sig från fordonskomponenter och maskiner till stål, kemikalier och avancerad tillverkning. Rom har länge försvarat vikten av att upprätthålla en stark industriell bas och hävdat att Europa inte har råd att bli alltför beroende av externa produktionskedjor, särskilt inte inom strategiskt känsliga sektorer.

Den italienska regeringens stöd för ett starkare EU-handelsförsvar återspeglar också en växande oro för hur europeiska producenter påverkas av kinesisk lågkostnadsexport. Den kinesiska överkapaciteten inom industrin – särskilt inom sektorer som elfordon, solpaneler, batterier och stål – har skapat ett starkt tryck på europeiska företag som redan kämpar med höga energipriser och strängare miljöregler.

De fem länderna ber därför EU-kommissionen att stärka sin förmåga att snabbare och mer effektivt utreda orättvisa handelsmetoder. Ett förslag innebär att utöka den personal som arbetar med att övervaka fall av protektionism och marknadsstörningar. Ett annat förslag skulle göra det möjligt för EU att inleda fler sektorsspecifika utredningar under industrikriser.

I dokumentet förespråkas också en bredare användning av skyddsåtgärder vid sidan av de traditionella antidumpningstullarna. Dessa skyddsåtgärder skulle kunna tillämpas tillfälligt men under längre perioder, vilket skulle ge europeiska industrier mer tid att anpassa sig och konkurrera på ett rättvist sätt.

För Italien är denna strategi inte bara defensiv protektionism. Anhängarna hävdar snarare att det är ett försök att återställa rättvis konkurrens inom ett globalt handelssystem som har blivit alltmer obalanserat. Italienska tjänstemän och industrigrupper hävdar att europeiska företag ofta måste uppfylla strängare arbets-, miljö- och regleringsnormer samtidigt som de konkurrerar med importvaror som producerats under helt andra förhållanden.

En av de mest tekniska men ändå viktigaste aspekterna av förslaget gäller regler som ska förhindra att företag kringgår EU:s tullar. Enligt dokumentet använder vissa tredjeländer alltmer sofistikerade metoder för att undvika europeiska tullar genom att något ändra monteringsprocesser eller omdirigera komponenter via tredjepartsmarknader.

För att motverka detta föreslår de fem länderna att tröskeln för krav på lokalt mervärde höjs från 25 till 40 procent och att den acceptabla andelen komponenter med ursprung i målländerna sänks från 60 till 50 procent. Dessa justeringar kan tyckas vara mycket tekniska, men de kan avsevärt stärka EU:s förmåga att förhindra tullflykt.

Italiens stöd för dessa åtgärder visar att det i Rom finns en växande tro på att Europa måste kombinera öppenhet med strategisk realism. Den nuvarande regeringen har upprepade gånger betonat vikten av ekonomisk suveränitet, särskilt efter att den senaste tidens geopolitiska kriser avslöjat sårbarheter i globala leveranskedjor.

Initiativet är också politiskt viktigt eftersom det omfattar Nederländerna, som traditionellt är en av Europas mest liberala och frihandelsinriktade ekonomier. Nederländernas deltagande signalerar att oron för illojal konkurrens och industriell nedgång inte längre är begränsad till sydeuropeiska länder eller Frankrikes historiskt interventionistiska modell.

Uppmärksamheten riktas nu mot Tyskland, vars ekonomi har omfattande band med Kina och som ofta har intagit en mer försiktig hållning till handelsspänningarna med Peking. Berlins reaktion kan visa sig vara avgörande för om EU i slutändan kommer att anamma en mer robust industriell försvarsstrategi.

Samtidigt förstärker de ekonomiska uppgifterna debattens brådskande karaktär. EU:s underskott i varuhandeln med Kina uppgick till nästan 360 miljarder euro 2025, vilket innebär ytterligare en årlig ökning. Volymmässigt ökade obalansen dramatiskt från 44,8 miljoner ton 2024 till 58,1 miljoner ton 2025, vilket understryker omfattningen av Europas växande beroende av kinesisk import.

För Italien är utmaningen därför inte bara ekonomisk utan även strategisk. Att skydda den europeiska industrin anses i allt högre grad vara avgörande för att trygga arbetstillfällen, innovation och tekniskt oberoende. Roms beslut att gå i spetsen för denna debatt tyder på att Italien har för avsikt att spela en central roll i utformningen av en mer motståndskraftig och konkurrenskraftig europeisk ekonomisk modell under de kommande åren. 2015-2025, il deficit commerciale della Ue nei confronti della Cina è aumentato di oltre cinque volte (5,2 volte) in volume, mentre è più che raddoppiato in valore (2,4 volte).

Alessandro Fiorentino